ILLUSIONER

2017-10-14 @ 08:28:25
Brev till en älskare.

Var inte rädd. Var inte rädd att låta oceanen emellan oss mynna ut i en liten ringlande bäck.

Var inte rädd. Var inte rädd att riva murarna som omger oss för att sedan bygga något tillsammans.

Var inte rädd. Var inte rädd att älska igen, att hoppas, att våga.


LOOK AT THE STARS LOOK HOW THEY SHINE FOR YOU

2017-09-23 @ 12:23:26
Vi är så små. Så obetydliga. Så oviktiga. I detta stora, outforskade och ogreppbara universum som vi existerar i finns inte svar på alla frågor som ställts och som någon gång kommer att ställas. Vi är utelämnade. Oförstående. Oförmögna.
 
Livet med alla dess med- och motgångar känns alltid litet och bagatelliserat när det sätts i perspektiv. En lättnad många gånger då jag ibland finner mig själv förblindad och förlamad av saker jag inte kan påverka. Eller så kan jag just det - påverka. Tankens kraft bör inte underskattas. Inte ens av en liten och ibland oförstående individ i det stora, outforskade och ogreppbara universumet.
 
----
 
Ett nytt kapitel ska skrivas.
 
 

I'VE SEEN FIRE AND I'VE SEEN RAIN

2017-01-14 @ 01:31:58
2017.
 
Livet är en enda stor ofrånkomlig och oupphörlig förändring. För mig låter det en aning läskigt och okontrollerbart, men i förändringar finns även möjligheter och tillfällen för utveckling och lärdom. När jag ser på det från den synvinkeln känns det inte lika skrämmande längre. Tvärtom. Det känns lockande och spännande. Inom några dagar kommer jag att befinna mig på okänd mark, i Lund närmare bestämt. Förändring. Möjligheter. Jag ser framemot denna vår och vad jag ska låta den göra med mig. Tacksam och ödmjuk. 
 

Lover, where do you live?

2016-12-10 @ 22:35:18
Tiden. Den går. Den är. Den var. Den kommer. En konstant. 
 
365 dagar. Ett år. En massa tid. Utan dig. Aldrig mer med dig. 
Fina, fina Monica. Vad vi saknar dig.

UTKAST: I MITT SAGOLAND

2016-12-10 @ 22:27:35
Jag är ett pussel, med tio bitar, nej tio tusentals små bitar. Jag är inte hel. Inte färdig. Det fattas delar av mig, de jag tappade bort för alldeles för lång tid sedan. De är förlorade. Jag är förlorad. Jag kan aldrig bli hel, aldrig bli fulländad och färdig. Jag har hål och tomrum i mig. Ge upp mig, köp ett enklare pussel med färre bitar. Hon kommer vara snällare mot dig. Och mindre krävande.

Min kärlek till dig måste dö

2016-10-22 @ 21:26:00
Men aldrig kommer jag sluta hoppas. Aldrig sluta tro. Aldrig sluta drömma.
 
 
 

Det tar längre tid för kroppen att förstå det som mitt huvud redan vet

2016-10-18 @ 22:48:57
Jag funderar mycket över hur livet egentligen ska te sig, har lite svårt att inse att det faktiskt är jag som bestämmer till största delen hur mitt liv ska utformas och levas. För mig är så mycket svart och vitt, men jag borde lärt mig vid det här laget att livet är lika skiftande och färgrikt som de gula, orangea, röda och lila höstlöven. Lika skört är det också, liksom löven som dalar ner mot marken. Livet.
 
Lika svårt är det också att inse när något hör till det förflutna. Att sagan har fått sitt slut, att minnet måste förbli just ett minne där alla tillhörande drömmar inte kan bli annat än ouppfyllda önskningar från en svunnen tid. Sådant gör ont i mig. Just nu iallafall, det kommer ju en framtid också och jag får rikta mitt fokus mot den istället. Den kommer bära med sig spännande äventyr och berikande möten, det är jag helt säker på...
 

Lajf

2016-10-03 @ 23:34:34

När ska jag vakna?


De senaste dagarna i bilder

2016-03-17 @ 01:31:30








LA JOURNÉE INTERNATIONALE DES DROITS DES FEMMES

2016-03-08 @ 19:14:59
Idag är en viktig dag, och jag hoppas ni alla vet varför. Inte bara är denna dag en påminnelse om att kampen mot ett jämställt samhälle fortfarande är aktuellt och något vi måste fortsätta att kräva och sträva efter, det är även en dag då vi kan uppskatta och uttrycka extra mycket tacksamhet till de kvinnor som inspirerar, stärker och inte minst influerar oss. Jag personligen är så tacksam att ha så många kvinnor i mitt liv - starka, smarta och självständiga kvinnor som är så underbart inspirerande - som har påverkat mig och visat att alla drömmar finns tillgängliga bara man vågar ta chansen och sträcka sig efter dem. Ingen han, hon eller hen har rätten att säga åt mig att jag inte kan uppleva världen som ligger framför mina fötter, att mina drömmar är för stora, eller att jag i min roll som kvinna måste anpassa mitt förhållningssätt bara för att kvinnoförtryck och maktförhållanden fortfarande ligger och gnager i vår samhällsstruktur. Här är jag - otroligt glad och tacksam att vara född till kvinna - men samtidigt otroligt beslutsam att inte låta det faktumet vara likvärdigt med att acceptera ett lägre människovärde. 
 
 
Och till sist vill jag även uppmärksamma denna fantastiska urkraft till varelse med en sällan skådad power - Maxida Märak. Denna låt är en påminnelse om den ilska som många gånger fått förbli outtalad inom mig, men som hon uttrycker så väldigt bra i denna text. Peace
 

ITALY

2016-03-02 @ 00:24:37
Roma - Firenze - Bologna - Milano
Mitt lilla lov har hittills varit väldigt innehållsrikt, intensivt och bra, även om jag måste erkänna att det är ovant att resa helt själv. Det har dock varit väldigt lärorikt och jag har sett och gjort mycket, men för att citera en av de bättre filmerna jag sett - 
"happiness only real when shared"






Imorgon blir det en natt i Milano innan jag åker tillbaka till Paris. Underbara Italien, jag kommer snart tillbaka!

Även om lycka är otroligt mycket starkare om den får delas med någon man älskar och uppskattar så måste jag ändå bara få erkänna att jag är så himla fylld av lycka, lust och längtan just nu! Jag har så mycket att vara glad för och lika mycket roligt att se framemot! 
Det är så uppfyllande att resa och uppleva.. Life assåe




Vacanza

2016-02-27 @ 00:25:19
Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva ett skollov igen i mitt liv, men tack och liv så har det franska skolsystemet vinterlov till och med för universitetsstudenter! Halleluja! Så, den kommande veckan är jag alltså ledig. Redan imorgon åker jag till Rom över några nätter för att sedan lite spontant leta mig upp igenom Italien mot Milano innan det är dags att bege sig tillbaka "hem" till Paris. Ciao a tutti



infinity

2016-02-25 @ 12:06:00
Åh, när man inte vet vad man vill med livet men allt bara känns som en enda stor möjlighet! Det är fantastiskt!

Sökandet.

2016-02-19 @ 22:42:39

Är vi människor sökande varelser av naturen? Sökandet efter livets mening, efter det perfekta livet, efter en livspartner, efter uppmärksamhet, efter kärlek, efter kunskap, efter utmaningar. Varför söker vi svar? Vad skulle bli annorlunda om vi hittade det vi sökte? Jag tror inte det är den stora kärleken eller svaret på livets mening som är det vi egentligen vill åt - det är sökandet i sig som driver oss och får oss att alltid fortsätta leta, aldrig stanna upp och se att vi faktiskt har allt vi behöver för att vara precis de vi är. Att bara stanna upp och se att allt omkring oss är här och nu till förfogande. Att fortfarande vilja söka perspektiv och kunskap men att låta sökandet bli en del av lärdomen.

PAIN = BRÖD

2016-02-10 @ 00:38:55
Så, det har nu gått snart tre veckor sedan jag sist såg Sverige. Nu befinner jag mig i Paris där jag så sakteliga försöker bo in mig för att sedan spendera de närmaste fyra månaderna i denna romantiska stad (at least thats what they say). Tänk att jag bor här nu, om än tillfälligt, i staden där vattnet luktar klor, där uteserveringarna är smockfulla alla kvällar i veckan, där eleverna får rökpaus istället för rast, där baguetter äts 365 dagar om året av den genomsnittlige franska medborgaren (OBS, källa obekräftad). Staden som i januari och november 2015 fick erfara hemska terrordåd som nu resulterat i ett så kallat undantagstillstånd utfärdat av regeringen som bland annat innebär ökad militär och polisiär närvaro - något som påverkar vardagslivet för gemene man och kvinna då väskor kollas vid ingången till många mat- och klädaffärer och tungt beväpnade vakter patrullerar med automatvapen utanför kända sevärdigheter såsom Louvren och Eiffeltornet för att bara nämna två. Man kanske skulle kunna tro att deras närvaro utger en känsla av säkerhet hos oss civila, men istället känns allt plötsligt väldigt osäkert och det skrämmer mig att jag redan vant mig vid de obligatoriska ID- och väskkontrollerna vid entrén till skolan och nu ser de som en del av den 'normala' tillvaron.. Kan närvaron av vapen verkligen medföra ett fredligare samhälle? Det känns lika paradoxalt som att skapa fred genom militära interventioner. 

Nåja, för att återknyta till rubriken. Pain är franska för 'bröd' men pain, som i engelskans 'smärta', är precis vad jag känner när jag ska försöka gräva fram mina djupt begravda språkkunskaper i franska.. Jag är förtvivlad över hur snabbt det går att glömma 7-8 års flitigt tragglande av glosor och artighetsfraser! Men förhoppningsvis kommer jag snart vara lika fransktalande som Edith Piaf och då kan jag fokusera helhjärtat på den franska innebörden av Pain istället för engelskans. Hihi

Bonne nuit mes amis! 🌙
Här kommer några bilder från livet som utbytesstudent i Paris:
Utsikten från lägenheten på 6e våningen utan hiss.. 
Selfie med den där Mona Lisa som alla pratar om...
Sacre-Coeur by night.


Jag och Bob 
Sist men inte minst, pimpade köket med en tjusig rosmarin! 


Om

Josefine Mattsson

Välkommen till min blogg – ett tillhåll för nattliga funderingar, vardagsrapporter och annat skit. Jag som skriver är Josefine Mattsson, 21 år och mitt uppe i livet. Läs och begrunda.
RSS 2.0